Innan resan

18/7 2021. Äntligen, för ett tag sedan fick jag ett email från Wild Nature: "Zimanga is on". Min andra resa till Zimanga bokades hösten 2019 och skulle äga rum 10 dagar i slutet av juli och början av augusti 2020. Redan unden våren 2020 med pandemin i full fart anade jag att det skulle bli problem med resan. Det visade sig att så var fallet. Den sköts upp ett år, till samma period 2021. Denna period är en av de bästa när det gäller safaris och gömslesittning. Dessutom har djuren nu vant sig vid vattenhålen vid gömslet.

Nu har jag börjat att gå igenom listan som jag upprättade förra gången och som jag uppdaterat med hänsyn till erfarenheterna sedan dess. Sista sprutan Hepatit B blir nästa vecka då jag också ska boka tid för PCR test. PCR testet får vara högst 72 timmar så det gäller att tajma rätt.

Denna lilla berättelse är uppdelad i tre delar. Zimanga 2021, Zimanga 2021 del 2, samt del 3. Jag har också skapat två flikar, Geparder och Flodhästar, för fler bilder av dessa fascinerande djur. 

Resan till Zimanga 28-30 juli

Denna gång flög jag med Qatar Airways. Efter strul med avbokningar och ombokningar blev det äntligen dags. Karin körde mig till Arlanda och släppte av mig vid avgående. Det pågår omfattande byggarbeten och det var ganska omständligt att hitta till avgångshallen.  

Incheckningen gick smidigt då jag varit noggrann med att fylla i alla blanketter som flygbolaget krävt.

På Arlanda mötte jag först Inga-Lena och Ingvar Holm. Makarna Holm kände jag sedan Svalbard.

Väl inne på flygplatsen hade jag flera timmar av väntan. För första gången på länge fick jag anändning av Amex kortet och åt lunch på Pontus in the Air. Som en av förmånerna ingår lunch och det gäller att utnyttja det som går. Vid gaten träffade jag övriga resenärer, Louise Rigolet samt vår reseledare Henrik från Wild Nature.

Flyget med alla byten och väntetider gick oväntat bra. Jag lyckades sova en hel del.

Första natten, Salt Rock

Själva arrangemangen började den 30/7 och för att alla skulle kunna vara på plats tillbringade vi första natten på hotell utanför Durban. Henrik hade bokat ett litet hotell, närmast en stor villa, en bit utanför Durban.

Det började med att den chaufför som skulle skjutsa oss till hotellet var sen och sen hittade han inte till hotellet (samma sak skulle sen upprepa sig morgonen därpå). Inte nog med det, när vi kom fram till hotellet visade det sig att personalen inte trodde att vi skulle komma. Det fanns initialt inga rum till oss. Efter diskussioner ordnades det fram tre rum, men Henrik fick inget, han fick bo en bit bort och kördes fram och tillbaka. Något försenat ordnades en middag av kreolskt snitt. Ingen höjdare smakmässigt.

Zimanga 30/7

Efter frukost blev det en 3,5 timmars resa med minibuss till Zimanga. Det började med att chauffören var en halvtimma sen. Han påstod sig inte ha hittat till hotellet. Tydligen var adressen fel så trots GPS hittade han inte. Efter detta inledande strul gick resan smidigt och vi anlände till Zimanga lagom till lunch. När vi checkat in i våra rum blev det en härlig lunch.

Zimanga var lika välkomnande som 2018. På grund av pandemin had några saker ändrats, till exempel så var det ingen buffe utan maten serverade till bordet. Dock var det lika utsökt mat.

Det visade sig att vi skulle få Calvin Kotze som vår guide och bilförare. Ett trevligt återseende. Inte nog med att han är en fantastisk guide, han är också en duktig fotograf som villigt delade med sig av fototips

Lagoon Hide e.m. 30/7

Det var bestämt att efter lunch skulle vår lilla grupp (Louise Rigolet och jag) sitta i Lagoon Hide.

Efter färden dit var det dags att installera sig i detta gömsle. Det skulle visa sig vara ungefär samma fåglar som 2018 men förstås en del nya. vi såg också en krokodil som gick upp på stranden och vi hörde flodhästar som fanns i vattnet bakom gömslet. Dessa flodhästar skulle vi komma att fotografera ett flertal gånger, både sen eftermiddag och morgon.

Lördag den 31juli

Som vanligt gällde det att gå upp tidigt och ta en kopp kaffe för att förebereda dagen och göra i ordning utrustningen och klädsel. Det var rejält kallt på mornarna så det var både undertröja skjorta och fleecejacka. Sen, vartefter det blev varmare, fick man anpassa klädseln.

Denna dag var det game drives på förmiddagen och på eftermiddagen. 

På väg på gamedrive frågade Calvin om vi skulle försöka hitta en gepardhona med tre små ungar. Louise och jag blev överlyckliga, något man hoppats men knappast trott på. Efter en lite stund hittade vi honan och de tre ungarna. Varken honan eller ungarna verkade störas av vår närvaro, det gällde bara att hitta lagom komfortavstånd. Det var inte helt lätt att följa dem till fots, tung kamerautrustning tillsammans med snabba livliga ungar och buskig terräng blev utmanande. 

Men vi fick vara med om något helt fantastiskt denna morgon när vi följde geparderna under en dryg timme. Lite tur och många bilder gjorde att vi fick några fina bilder

På väg tillbaka till Lodgen efter en fin morgon med geparderna för frukost såg vi bland annat diverse fåglar som Hornbill, Black-winged Kite och Härfågel.

Vi såg också några trötta lejonhanar och Zebror.

Söndag 1/8 ”Walking with the Boys”

Söndagen började med gamedrive på morgonen, och nattgömsle efter lunch. Vi skulle sitta i det nya nattgömslet Tamboti, och jag var väldigt spänd på vad vi skulle få se. Tambotigömslet var ingen hit 2018, så jag hoppades förstås att det skulle leverera.

Vi började morgonen med att följa två gepardbröder till fots. Vi hittade bröderna i soluppgången, de låg och åt ett nyfångat byte. Sedan tog vi oss tillbaka till lodgen för att möta "Duke". Jono har tagit hand om en ökenlo eller Karakal, som den också heter. Duke går omkring på området helt fritt. Mycket spännande. En annorlunda upplevelse med ännu ett kattdjur.

Måndag 2 augusti

Natten tillbringades i Tamboti. Det hände inte så mycket förutom att en massa bufflar skulle dricka samtidigt och det blev stor kalabalik i vattnet. Jag var uppriktigt orolig att någon av bufflarna skulle med sina horn ha sönder fönstret i gömslet. Vi hade tur. I videon nedan ser man hur nära dom var. Jag bedömer att avståndet mellan horn och glasruta var högst ett par decimeter. De var så nära att vi fick torka av gömslefönstret efteråt.

Bufflar i vattenhålet

Efter frukost den 2 augusti

Vi åkte tillbaka till lodgen till frukost och Henrik tipsade om att försöka fotografera de fåglar som höll till omkring där vi bodde. Det var inte det lättaste. Det fanns flera sorters "sunbirds", Sydafrikas kolibris. Jag satte mig i fåtöljen utanför mitt rum med 70-200 objektivet och fokuserade på ett träd. Till sist kom en sunbird som jag tog bilder på. Ganska hyfsat tycker jag.

Gå med geparder 2

Efter lunch gav vi oss ut för att än en gång gå tillsammans med gepardhonan och hennes tre ungar. Vi följde dom en bra stund och det visade sig att dom var på väg till floden. Till sist fick vi se familjen korsa floden Mkuze. Vi sprang ner i den relativt grunda floden där vattnet gick över skorna, men vad gör man inte när geparderna korsar floden. Man kunde se att det var inte ungarnas favoritställe. Många grimaser när dom sprang över. Enligt Calvin var det ganska ovanligt att få se detta.

På väg tillbaka eftermiddag den 2/8

På väg tillbaka till lodgen efter att ha sett geparderna stötte vi på ett gäng elefanter som kom mycket nära.

I mörkret uggelfoto.

På grund av sidans konstruktion så fortsätter min berättelse med bilder nu på Zimanga 2021 del 2

http://www.perser48.se/450381361